Sökandet efter en gnutta civilisation!

tisdag, september 27, 2005

Jag får göra en liten bekännelse. Jag har laddat ner musikfiler sedan slutet av nittiotalet. På den tiden kunde man antingen hitta en ftp-server och ladda ner från eller leta upp hemsidor som lade ut musiken på nätet genom konton på sidor med gratis-konton för hemsidor (vilket var en kamp mellan de som tillhandahöll kontona och fildelarna) eller skaffa sig en "egen" server. Sedan kom Napster, som gjorde det mycket smidigare än allt annat att ladda ner musik. Napster blev dock tvingade att stänga ner ganska snart.

Vad som hände när Napster stängde ner var att det ploppade upp en hel del nya, och mer decentraliserade, fildelningsnätverk. WinMX var det bästa av de nya nätverken som poppade upp och jag har använt det regelbundet sedan 2001. Version 2.x hade en del klara brister, men när version 3.x kom ut så fanns nästan allt man kunde begära och det har tom ploppat upp tilläggsprogram för att ge användaren ännu fler inställningsmöjligheter. Jag har iofs inte använt det så väldigt mycket de senaste månaderna då jag dels har upptäckt BitTorrent och ThePirateBay och dels inte längre har lika stort intresse av att ladda ner musik som innan (har man nästan 20GB musik så tar det en bra stund att lyssna igenom allt), men det var fortfarande the place för att finna äldre eller udda musik. De största fördelarna med WinMX var att det fanns väldigt mycket musik, med gott om udda musik, förhållandevis många låtar kodade med hög kvalitet, och en hel del fulla album med AlbumWrapper (ALBW)-kod. Det var dessutom helt fritt från Spyware och skräp. En nackdel var att man lätt hamnade i väldigt långa köer, speciellt om man försökte ladda ner filmer eller spel. Fast på sätt och vis blev det nästan en fördel, då det fanns en väldigt stark anti-leecher-känsla (leecher=folk som ladda ner utan att ladda upp) bland användarna, och folk försökte gå före köer genom att vilja byta filer, vilket gav en lite mer personlig känsla. Sist men inte minst kunde man göra betydligt fler inställningar än i andra liknande nätverk.

Sedan ett par dagar har WinMX varit nere pga ett brev från RIAA. Det är dock oklart om det är tillfälligt eller permanent (se mer här). Trösta inte, för det finns en tillfällig inofficiell lösning, det tråkiga är att inte alla kommer att använda sig av den, så nätverket lär bli mindre om det inte sker något från officiellt håll (fast på plussidan så slipper man kanske fake-releaser).

fredag, september 23, 2005

I det senaste numret av Smedjan finns det två intressanta artiklar om Kravmärkningen (här och här). Jag är väldigt anti-Krav och försöker i största mån undvika att köpa kravodlade produkter. Det främst för att jag anser att konstgödsel och bekämpningsmedel (i lagom mängder) är något som gynnar jordbruket och oss alla och att jag inte har något emot genmodifierade grödor. Jag ser därför ingen anledning att handla så att andelen ekologiska jordbruk ökar. Att mina föräldrar är bönder lär nog ha påverkat mitt ställningstagande! Detta bygger delvis på ett av KRAVs principer "I KRAV-godkänd produktion tillämpas försiktighetsprincipen", som jag inte delar.

Jag ska ta och diskutera lite myter och sanningar om kravmärkning:

Påstående "I KRAV-godkänt lantbruk används inga kemiska bekämpningsmedel. Istället hålls ogräs och skadeinsekter i schack med förebyggande metoder, till exempel en mer varierad växtföljd." (Från KRAVs hemsida)

Alla bönder vet att det är bra att ha en varierad växtföljd, vilket i princip även alla som odlar i trädgård vet eller lär märka. Alla bönder försöker variera växtligeheten och jag tror tom att EUs jordbruksstöd har insett värdet av en varierad växtlighet. Bekämpningsmedel är främst ett komplement och inte ett substitut!!

Påstående Djuren får det bättre vid KRAV-märkning.

För det första är det mest frukt och grönt som får KRAV-märkning, kravmärkt kött är väldigt sällsynt ute i butikerna, ok att det finns kravmärkt mjölk och ägg. För det andra har vi redan idag bra djurvård (höns undantaget) och att uppfylla KRAVs kriterier för bra djurvård borde vara bland de lättaste kriterierna att uppfylla. Dessutom är det i böndernas intresse att djuren har det bra, och det krävs i princip att man faktiskt tycker om djur, för att välja ett yrke där man har stor djurkontakt. För det tredje vore det faktiskt bättre om man skapade ett eget märke för att visa hur bra förhållanden somm djuren växer upp under.

Ett par allmänna reflektioner:
Konventionella jordbruk försöker ofta använda produktionemetoder som ger bra avkastning (för att få bättre betalt) och om någon del av KRAV-kriterierna skulle visa sig vara gynnsamt för produktiviteten, så kommer även konventionella jordbruk att genomföra dessa (om de inte innebär en betydligt större arbetsmängd eller liknande) vilket KRAV inte verkar tänka på när de pratar sig varma om sig själva.
Det går inte att dela upp jordbruket i en ekologisk/naturlig del och en konstgjord del.
Även om vissa jordbruksmetoder skulle orsaka negativa följder är det inte säkert att det bästa är att hindra metoderna (det kan tex vara bättre att försöka minska de negativa effekterna i ett senare skede).
Att bara för att ett jordbruk är KRAV-märkt betyder inte det att det kommer att bete sig på sådant sätt som är bäst för miljön. Det kommer alltid att finnas de som försöker använda regelverket till sin fördel, det ska t.ex. (i alla fall tidigare) vara möjligt att året innan en åker blir ekologisk spruta betydligt större mängder bekämpningsmedel än normalt, för att de även ska ha en positiv effekt under åren som KRAV-märkt och ha vissa åkrar som konventionella och vissa som KRAV-märkta och sedan hålla på och rotera dem då och då.

Sedan i tisdags har Opera gått från att vara ad-ware (alt. betalprogram) till freeware. Den nya versionen 8.50 tar bort allt reklamrelaterat.

Enligt mig var reklambannern väldigt icke-störande (speciellt sedan man kunde välja Googlereklam) och jag har levt med den i fem år. Nu är jag kanske inte speciellt representativ, då jag verkar ha någon form av inbyggd funktion som mer eller mindre sorterar bort all reklam när jag använder datorer (och jag bryr mig inte särskilt mycket om dem annars heller), men jag tillhör den minoritet som faktiskt saknar Googlebannern, då Googleads faktiskt kan vara riktigt hjälpsamma ibland, och rent allmänt så likställer jag ad-ware och freeware.

Det är faktiskt riktigt strongt att överleva tio år på att tillverka och sälja en webbläsare när de flesta av ens konkurrenter är gratis. Jag hoppas att de vet vad de gör, så att de kan fortsätta att tillverka världens bästa webbläsare...

fredag, september 16, 2005

Tja, jag har ju inte varit särskilt aktiv med att skriva den senaste tiden. Det har helt enkelt funnits andra saker som jag har velat prioritera, men vi får se hur det blir i framtiden.

Hursomhelst. Igår kom det ut en ny version av skolverkets radikala rapport, som fastslog att friskolor har bättre resultat än andra skolor och att andelen kvalificerade lärare inte påverkar resultatet (först hittad via haja). Rapporten kan laddas ner från skolverkets hemsida (PDF!!!). Jag skummade igenom rapporten igår kväll (applåd tack!), och tänkte ge mina synpunkter:

Rapporten har samlat in data från i princip alla grundskolor som ger betyg åt niondeklassare (1 115 skolor, varav 105 friskolor), beräknad ett effektivitetsmått för skolan och sedan gjort en regressionsanalys av ett antal intressanta variabler (som de hade data för) i förhållande till effektivitetsmåttet.

Det huvudsakliga resultatet visas på sidan 25 i PDF-filen, som följs av en textbaserad genomgång av resultatet på sidan 26 för er som kanske tycker att det är lättare att förstå. Resten av rapporten handlar mer om vilken metod de använder och hur man ska tolka indata-värdena, vilket kan vara nog så intressant...

Låt oss börja med friskolor! Enligt rapporten så ökar effektivitetsmåttet med minst 0.06 (beroende på vilken av de olika analyserna man utgår ifrån) om skolan är en friskola. Låt oss utgå från modell (4), där ökningen (dvs väntevärdet) är 0.061 och standardavvikelsen 0.009 (vilket är det för mig värsta modellen). Detta ger ett t-värde på 6.78, vilket innebär en löjlig hög sannolikhet för att friskolor påverkar resultatet positivt. Detta förutsätter naturligtvis att modellen är rätt, ett problem här är att man inte har med någon kostnad för undervisning som variabel (varken i regressionsanalysen eller i beräknandet av effektivitetsmåttet), då det i vissa kommuner inte gick att skilja på hur mycket som gick till de olika skolorna. För att belysa hur viktig friskolevariabeln är, så kommer här lite data. Anta att vi utgår från någon form av normalskola, om vi omvandlar den från kommunal skola till friskola (och alla andra variabler hålls stilla), så får det samma effekt som att öka den genomsnittliga tiden i läraryrket med 20 år, att öka andelen elever i kommunen som går i andra friskolor med 61%-enheter, eller minska "andel elever med utländsk bakgrund som invandrat till Sverige efter sju års ålder" med 15%-enheter.

En invändning som man ibland hör, och som den här sortens analys inte kan mäta, är att friskolor med vilje skulle ge eleverna för höga betyg, för att locka till sig fler elever (sen kan man även fråga sig om det verkligen skulle vara vanligare på friskolor än på kommunala skolor). För det första kommer alla sätt att mäta elevers kunskap innefatta ett visst mått av godtycke och när det gäller betyg så är det mest lärarens godtycke som avgör (även om h_n naturligtvis kan pressas av skolledningen). Centrala mått/prov är inte alls lika beroende av lärarnas godtycke, men har istället godtycke i form av vad provet tar upp respektive inte tar upp och i vilket skick eleven är just den dagen provet görs (jag tycker personligen att centraliserade prov är mer rättvisa än betyg). Om gymnasieskolan (eller Universiteten för den delen) märkar att betygen från en viss skola inte stämmer med elevernas kunskapsbild, så bör det finnas ett intresse av att ta fram mer centraliserade prov (tex nationella prov eller eget sammansatt prov) för att få mer rättvisa resultat. En annan not är att gymnasieskolorna styrs alldeles för hårt av kommunen/staten genom att de inte godtyckligt får bestämma hur många elever som varje program ska ha och ju friare de skulle vara att bestämma programmens storlek, desto mera skulle de då försöka ändra storlekarna så att allt fler kommer in på sitt förstaval,vilket kommer att göra betygen mindre intressanta. Detta förutsätter förstås antingen att alla program har ungefär samma kostnad, eller att skolan på något sätt kan ta ut olika kostnader för elever som går på olika program (antingen direkt genom elevens familj eller indirekt genom differentierade kommunbidrag). Ett annat alternativ är naturligtvis att fördela platser enligt dem som är beredda att betala mest, eller genom att skapa ett Politiskt Korrekt-index där folk tas in enligt vilka livsfaktorer de har.

En annan kanske ännu mer radikal slutsats var att andelen behöriga lärare inte hade någon statisktiskt signifikant betydelse, dvs datan var inte tillräckligt entydlig för att man ska kunna uttala sig om huruvida andelen behöriga lärare var en positiv eller negativ faktor. Jag är inte särskilt förvånad av det resultatet! Jag tycker att vi överlag lägger för stor vikt vid formell utbildning, då folk faktiskt kan komma över relevant kunskap utan att få ett diplom för det. För att kunna lära ut saker till elever bör man 1. kunna ämnet man lär ut 2. veta hur man bäst lär ut ämnet och 3. veta hur man får elever intresserade. 1 krävs rimligtvis för att kunna 2. Naturligtvis kan man lära sig alla tre sakerna på en lärarutbildning, men det är långt ifrån någon garanti. Man kan dessutom lära sig alla saker på annat sätt. Jag tror att det viktigaste för att få eleverna intresserade av ett ämne, är att man själv är intresserad och visar det för eleverna, och ett intresse för ett ämne finns det ingen utbildning i världen som kan ge!

En intressant aspekt är jag har för mig att friskolor i snitt har en högre andel obehöriga lärare än kommunala skolor.

Idag skriver Jan Björklund på DN Debatt "Lagstifta om förbud för obehöriga lärare". Han menar att obehöriga lärare pressar ner lärarlönerna och ger sämre kunskapsresultat. Det senare visar forskning. Tja, en del forskning då inte all, som vi precis såg (och Skolverkets rapport skriver har faktiskt en brasklapp om att det finns studier som visat på ett positvt samband). Dagens debattinlägg kunde knappast ha kommit mer olägligt, att prata om förbud för fast anställning för obehöriga lärare när man verkligen kan fråga sig om de är sämre, eller iaf konstatera att iaf långt ifrån alla är sämre. Varför försöker politiker av alla färger alltid försöka styra saker från så långt uppe som möjligt??? Var det förresten inte Björklund som var en av de hårdaste kritikerna då skolverket drog in sin förra rapport som hade ungefär samma innehåll???

tisdag, september 06, 2005

Jag glömde helt bort gårdagens partiledardebatt, men det verkar inte som om jag har missat speciellt mycket.

Så därför över till något annat betydligt mer radikalt: Jag ska ta och göra lite offentliga funderingar om skatter. Varning: Detta är ett väldigt långt inlägg, emn ni kommer att få en belöning i slutet i form av ett radikalt förslag.

Först, behöver vi överhuvudtaget ha en skatt? Det beror självklart på vad vi vill att staten ska finansiera, men om vi pratar om en nattväktarstat så tror jag att det går att finansiera frivilligt. Det är dock en sak som vi lär märka längs vägen (fast det kräver förstås att vi tar oss i rätt riktning, vilket inte verkar vara så intressant idag).

Det finns idag två (eller möjligtvis tre) huvudanledningar till de olika skatterna vi har idag, för det första att få in pengar till statskassan, för det andra att ändra folks beteenden/göra vissa val dyrare för att få folk att undvika dem, och den eventuella tredje anledningen är att visa för folket att man faktiskt försöker göra något åt problemet. Av dessa anledningar är den första minst usel, då staten faktiskt måste få in pengar på något sätt för att kunna driva vad den nu har rätt att driva. En annan anledning till det är att en stabil och förutsägbar stat är att föredra framför en oberäknelig stat, detta för att du lättare ska kunna göra långsiktiga val. Detta ska inte tolkas som att jag är emot förändringar, eller att allting måste gå långsamt, utan snarare att man förvarnar om förändringarna i god tid, i alla fall i mer långsiktiga beslut. Ett bra exempel här är den svenska processen för att ändra grundlagen, först röstar riksdagen för ändringen sedan väntar man till nästa riksdagsval där folket har tid att sätta sig in i frågan och sedan röstar man på nytt. Den första röstningen är en väldigt tydlig signal om att vi kan vänta oss långsiktiga effekter. När det gäller skatter så är det uppenbart att beskattning för fiskala skäl är mindre känsligt för vad som för tillfället är politiskt korrekt, än beskattning för att ändra beteenden eller visa kraftfullhet. Dessutom finns det ett större incitament för staten att se till att rent fiskala skatter samlas in på ett kostnadseffektivt sätt än andra skatter.

En annan sak som jag tycker är viktigt är att skatterna är relativt enkla att förstå sig på. Det gäller f.ö. inte bara skatterna utan lagarna i allmänhet. Om det finns femtioelva olika skattenivåer och hundratals sidor med finstilt text som förklarar olika undantag och kryphål, så blir det uppenbart svårt för vanligt folk att veta vad som gäller. Det blir svårare att göra finansiella planeringar (som om man ska spara i aktier eller fastigheter) pga att det krävs expertkunskaper för att bedöma vilket val som är bäst och även så förändringar jämfört med förväntad utveckling kan få stora konsekvenser för vilket beslut som är bäst. Dessutom gynnar komplicerade skattelagar skattejurister och dem som har råd att betala för dem (dvs de som redan är rika). Ett komplicerat skattesystem tar dessutom upp en större del av medborgarnas obetalda tid/jobb. Detta leder till att jag anser det vara bäst med enbart ett fåtal generella skatter med inga eller få möjligheter till avdrag.

Ett skattesystem ska självklart även vara billigt att sköta. Detta gör dels att fiskala skatter och dels ett enkelt skattesystem är att föredra. Det senare för att skattemyndigheten behöver förre personer med specialkompetens på någon krånglig skatt och dels att man behöver bygga upp färre system och ha färre som samlar in det hela med färre skatter. Jag kommer att återkomma lite till detta i slutet.

En aspekt som man sällan hör något om numera är den moraliska. Jag ska erkänna att jag har en ganska usel skattemoral (vilket kanske inte är så jättekonstigt med tanke på min politiska ståndpunkt i förhållande till dagens samhälle), vi behöver kanske inte gå in närmare på hur det har tagit sig uttryck rent praktiskt. Jag skulle dock påstå att även en stor del av den "normala" befolkningen har en dålig skattemoral, det är inget som jag kan bekräfta utan bara en känsla som jag har. Vad är det som skapar en dålig skattemoral, tja jag har iaf ett par förslag: först, och absolut viktigast, ineffektivt spenderade skattemedel. T.o.m. socialdemokraterna har en gång i tiden medgivet att ineffektivt spenderade skattepengar är stöld, tänk om de skulle göra det idag? För det andra skattesystem som i någon bemärkelse upplevs som orättvisa. Vad som är orättvist skiftar naturligtvis mellan människor och olika perioder. Krångliga eller snabbt skiftande skatter, som jag har diskuterat ovan, lär även det ge dålig skattemoral. En högre skattenivå lär rent allmänt göra folk mindre benågna att vilja betala skatt, varför även en hög skatt i sig skapar en dålig skattemoral (främst genom att göra svarta alternativ mer frestande).

En sista punkt på listan är att ett skattesystem ska försöka undvika att kliva in i folks privata liv. För att tex beskatta överviktiga så krävs det att skatteverket har information om folks vikt och längd och liknande i sina register, samt att folk på något sätt regelbundet uppdaterar informationen. Ju mindre information som skatteverket behöver samla in och lagra desto bättre. Även detta talar för ett fåtal allmänna skatter och mot skatter som försöker styra folks liv.

Vad var det då för något radikalt förslag? Jo, att skattesystemet bör bygga främst på tillit istället för tvång. En kort inflikning: en marknadsekonomi som sådan bygger på tillit. Folk litar på att motparten håller underskrivna avtal, att den som handlar på faktura är den han utger sig för att vara och har tillstånd att göra så, att det arbete som den anställde betalas för att göra faktiskt blir gjort, att arbetsgivaren faktiskt kan och planerar att betala sina anställda. Givetvis finns det i alla dessa fall lagligt rum att kräva gottgörelse, men tänk om 20% av befolkningen skulle bete sig så att det krävs att lagen går in och tillrättavisar dem. Skulle den grundläggande tilliten då finnas kvar? Nej! Tillit bygger helt enkelt på att de allra flesta följer reglerna. Tillbaka till skatterna: Till viss del bygger de redan på tillit, då skatteverket faktiskt inte tar och detaljgranskar alla inkomna skattedeklarationer. Man kan dock göra det hela ännu lättare genom att enbart att lägga ner skatteverket och låta en domstol eller likande granska och döma de deklarationer där man får in tips på att de inte stämmer och helt enkelt anta att resten är sanna. Dessutom bör dagens straff för skattefusk ersättasav enbart en granskningsavgift och en (ganska saftig) ränta för en försent inbetalad skatt. Nu kanske någon tänker: "Men det kan ju inte funka, folk skulle ju börja strunta i att betala skatt". I dagens Sverige finns det en viss risk/chans att det skulle ske, men själva idén är just att det kräver en god skattemoral, dessutom är det möjligt att den större graden av tillit skulle ge en extra boast av god skattemoral, då staten inte betraktar medborgarna som potentiella brottslingar som behöver övervakas. Mot detta talar iofs att ett mindre bevakande system kan kännas mindre rättvist om vissa försöker utnyttja systemet. Ett tillitssystem gör det billigt att samla in skatterna, och då det bygger på en god skattemoral ger det starka incitament för staten att ha enkla och rättvisa skatter som inte försöker påverka folks beteenden, liksom att det blir svårare att höja skatten. Det gör det också lättare att göra civil olydnad genom att stora människor kan protestera genom att nolltaxera om de inte gillar vad politikerna föreslår. Från ett liberalt håll är allt detta naturligtvis fördelar som hjälper till att hålla staten i stramare tyglar. Rimligtvis bör det även bli svårare för myndigheterna att samla in irrelevant data eller att bygga skatter på personliga uppgifter.

Om ni känner för att läsa ännu mer om skatter, så gå vidare till Daniel.

måndag, augusti 29, 2005

Det finns en fråga som, vad jag vet, aldrig har varit uppe för debatt i media, nämligen den om polygami. Enligt liberala principer bör det vara tillåtet (det är de inblandades egen ensak då det inte skadar utomstående). Enligt lagen är dock polygami förbjudet. Hur kommer det sig att polygami aldrig diskuteras (utan bara förutsätts vara något primitivt och ont patriarkalt påfund)?? Är det för att det är för kontroversiellt, eller att ingen egentlgien skulle bry sig om ifall det var lagligt eller ej, eller kanske att det är bara är konstiga typer som jag som är intresserade av frågan???

Som en del av er vet pågår det en frivillig åsiktsregistrering i bloggvärlden. Resultatet kan ses här.

Det hela bygger på det helt ok testet Political Compass. Vissa av frågorna är ganska dumt ställda och testet är nog lite vinklat åt vänster, men inte mer än att det är ganska kul.

En sak som slår mig när jag kollar igenom resultatet är att alla utom två (eller tre beroende på hur du räknar gränsfall) befinner sig på den sidan som strävar efter social frihet, vilket naturligtvis är väldigt positivt. Jag har också två skilda teorier till varför det är så, och sen kan ni få döma vilken teori som känns mest rimlig.

  1. Den första teorin är att de flesta svenskar har en förhållandevis avspännd syn på sexuell avvikelse och förhållandevis sekulariserade och har en moderat syn på straff och att bilden därför blir skev då det största hotet mot social frihet snarare kommer från människor som vill styra andras liv för "deras eget bästa".
  2. Den andra teorin går ut på att bloggare är mer individualistiska än befolkningen i allmänhet och därmed för mer social frihet än befolkningen i allmänhet. Helt enkelt att du bloggar är decentraliserade verktyg där man själv får bestämma och utforma det hela som man själv vill, så blir det mer lockande för de som ser sig själva som individualistiska.
Verkar det vara vettiga teorier???

lördag, augusti 27, 2005

Under den senaste tiden har det mer och mer kännts som om jag har en dualistisk natur, en idealistisk sida som är intresserad av en nättväktarstat och ett filosofiskt resonemang utan logiska brister, samt en pragmatisk sida som är desperat efter någon form av hyffsad förbättring. Är det detta som det syftas på när man pratar om att bli äldre och klokare....

fredag, augusti 26, 2005

En av de mer förnuftiga socialister som faktiskt finns, Magnus Ljungkvist, skrev ett inlägg med en intressant liknelse igår. Jag skrev en kort kommentar som svar, men känner att jag vill utveckla det hela och även tala lite bredare om ämnet.

Magnus inledande poäng var att "[s]kyddsnätet gör lindansaren tryggare och tillåter honom att göra mer våghalsiga framträdanden på sin lina", och det hela gick ut på att kritisera Reinfeldt för att han ville göra maskorna större i skyddsnätet.

Det förtjänade givetvis en kommentar i samma stil, men jag är så nöjd med formuleringen att jag tar och återanvänder den nu:
Ditt system funkar säkert utmärkt för den första lindansaren som presterar bättre när han vet att det finns ett skyddsnät under. Men vad har du emot den andra lindansaren som får en otrolig extrakick av att gå på lina utan skyddsnät, och som gillar hur det kittlar publikens nerver lite extra. Varför vill du (och nästan alla andra) hindra den andre lindansaren från att verkligen kunna leva livet???

Varpå jag fick som svar:
Nädå, vill man inte komma i åtnjutande av A-kassa för att man får en kick av det är det bara att inte betala a-kasseavgiften. Svårare än så är det inte.

Men nej, riktigt så enkelt är det faktiskt inte. Att välja om man ska betala a-kaseavgiften eller inte är ungefär som att få välja om nätet ska sitta en eller två meter ner. För det första täcks a-kassan till största delen av statliga medel och för det andra så är det bara delen över grundnivån som man kan påverka (se tex susning om a-kassa). Man kan iofs givetvis låta bli att hämta ut a-kassan, men man är tvungen att betala för själva systemet (genom skatter/"arbetsgivaravgifter") oavsett om man vill utnyttja det eller ej.

Det som jag dock slogs mest av var att de flesta andra kommentarerna handlade om vilken nivå som ersättningen skulle ligga på, och om en nivån på ersättningen (inom rimliga nivåer) påverkade folks vilja till att arbeta eller ej.

Den första frågan om nivån på a-kassan är, från min synvinkel, att vara och spela på sossarnas planhalva. Det är inte statens upgift att tvångsförsäkra medborgarna, speciellt inte om man gör det på ungefär samma sätt som privata företag skulle göra!!!

Jag vill nu passa på och ta upp ett par punkter på hur det ska tolkas och framför allt hur det inte ska tolkas:
  1. Jag har inget emot att andra skaffar sig a-kasseförsäkringar, jag tänker inte hindra er och även om jag själv är skeptisk till försäkringar som sådana, så är det era liv och inte mitt. Jag vill inte hindra er från att teckna försäkringar. Ni har alltså fortfarande en "rätt till god ersättning och trygghet när [ni] blir arbetslösa", fast det är inte längre en skyldighet.
  2. Om ni skulle känna er tryggare av att staten stod för försäkringarna än om det var ett privat företag, så återigen jag har inget större emot att staten driver frivilliga försäkringar (så länge som de konkurrerar på lika villkor med privata bolag).
  3. Observera också att vi nu pratar om försäkringsbiten, och att a-kassan inte är det sista skyddsnätet, vi har också socialbidraget, vilket (även om jag i mina drömmar även vill avskaffa det) är mer legitimt än a-kassan, då det inte grundar sig direkt på en försäkringsmodell och den förmodligen är svårare att ersättas av privata försäkringar.
  4. Jag är inte ond och har ingen önskan av att folk ska vara fattiga (tvärtom) eller dö.
  5. Självklart ska den här sortens reformer åtföljas av en skattesänkning motsvarande statens kostnader för a-kassan, så att man har lite extra pengar att spara ihop eller lägga på en privat försäkring.
  6. Det handlar helt enkelt att tro att folk är kapabla att själv kunna välja vad de pengar, som idag hamnar hos a-kassan, bör spenderas på.
Dessutom ska det kanske tilläggas att det absolut bästa sättet att få trygghet är att arbetsmarknaden och för den viktiga lagar är utformad som sådan att så många av de sysslor som folk vill ha gjorda också blir gjorda (för det finns en aldrig sinande källa av arbeten som skulle behövas göras). För mig innebär det främst låga skatter, mindre byråkrati och mindre statlig inblandning i företagen (fast det är ett eget ämne).

Nu till den andra klagan, och här får Magnus faktiskt in en bra poäng:
Men lönen är inte viktig för lusten att arbeta. Lusten att skapa, viljan att göra något med sitt liv skapas inte varje månad när lönekuvertet dimper ner. Men jag vet att borgerliga sympatisörer har svårt att tro på människans skaparkraft och skaparglädje utan tror att den behöver tvingas fram hos de lata massorna. Hos alla utom de själva förstås.

Häri ligger en fundamental skillnad i synsätt på människan och samhället. Högern tror att människan måste tvingas till arbete med piskor, vänstern litar till människans inneboende vilja att skapa och bidra. Eller som det så vackert hette i socialdemokraternas partiprogram. Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång.

Jag tror att det stämmer, iaf till en viss del. Det är problemet med att högern försöker ta över det socialdemokratiska systemet istället för att prata mer om frihet och frivillighet. Problemet handlar inte om folk fuskar eller ej, utan om att trycka ner oss alla i samma mapp och låta politikernas prioriteringara gälla för oss alla. Om politikerna inte tvingar alla att vara med i a-kassan så kommer det hela att bli en icke-fråga, de som tycker att a-kassan är för slapp med fuskare kan välja en annan försäkring, liksom de som anser att arbetslöshetsförsäkringen ska täcka en mer aktiv hjälp för att få ett nytt jobb. Helt enkelt försäkringar som är mer anpassade till vad man efterfrågar, som högre eller lägre ersättningsnivåer.

Så för att sammanfatta valen så som jag har målat upp hur det enkelt skulle kunna bli så mycket lättare och friare:
  1. Ni som tycker att staten gör ett bra jobb med a-kassan, tecknar istället en frivillig arbetslöshetsförsäkring med staten.
  2. Ni som inte gillar villkoren försöker få staten att även skapa alternativa försäkringar eller letar upp ett företag som har en bättre försäkringsdeal.
  3. Ni som inte vill ha en försäkring slipper.
  4. Och vi som enkelt vill kunna hitta ett nytt jobb vid arbetslöshet börjar planera för att flytta utomlands..

torsdag, augusti 25, 2005

Tråkigt nog för både er och mig så är jag just nu inne i en period, när jag inte riktigt kan komma på något intressant att skriva, mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska berätta om, men ni ska iaf få ett länktips:

Moder Theresa och välfärdsstaten, veckans krönika i Smedjan av Mattias Svensson.

onsdag, augusti 24, 2005

Någon som har ett bra tips på vad man kan göra när Partition Magic har fuckat up delar av ens hårddisk? Jag skulle göra Linux-partitionen större och Windows-partitionen mindre och nu kommer jag inte åt Linux-partitionen.

tisdag, augusti 23, 2005

Jag har precis upptäckt att tidernas kanske viktigaste och mest övertydliga ekonomiska lektion finns ute på nätet:

Frédéric Bastiat: What Is Seen and What Is Not Seen

Har du av någon anledning missat denna fantastiska text, så har du en underbar tid framför dig, om du gör som jag säger och läser igenom den. Sen kommer du att ha ett bra skydd mot de som påstår att destruktion gynnar ekonomin, eller att politikerna skapar jobb, eller massor av liknande fördomar som flödar överallt i mainstream-Sverige.

Lyssnar på: en samlingsskiva med The Doors!

onsdag, augusti 17, 2005

Det finns en sak som genast slog mig nu när jag återigen började lägga en hel del tid på att läsa andras bloggar, nämligen hur lätt det är att skriva samma sak som alla andra (inom ens läger) redan har skrivit om. Händer det något speciellt så måste nästan alla kommentera saken och man kan redan på förhand göra en ganska bra gissning på vilken sida folk har tagit (jag läser mest ganska politiska bloggar vilket givetvis påverkar mitt urval och gör det snedfördelat). Skriv om något eget istället!

Och så vidare över till en annan flocktendens, som jag tror har varit förhållandevis tydlig i sommar, nämligen att det är kvällstidningarna som verkar avgöra om en person är skyldig eller ej. Drevet går! Det blir snack om att domstolarna bör få döma folk på lösare grunder eller att vittnena var mutade. Som om allt vett och intresse för rättssäkerhet försvinner när man litar lite väl mycket på kvällstidningarna. Fast det verkar bara vara i Sverige som domstolarna ska döma på lösare grunder, nr det gäller svenskar som misstänks för brott i utlandet, så är de självfallet alltid oskyldiga och utsatta för ett korrumpt och icke-fungerande rättsväsende.

Då är det klart. Bloggen har fått ett nytt namn. Som ni kan se så heter den nu Sökandet efter en gnutta civilisation! och alla ni som länkar till mig får gärna se till att uppdatera namnet. Anledningen till namnet är att det ibland känns som om vi fortfarande är stenåldersmänniskor, som på något sätt fått tag på grymt kraftiga verktyg utan att våra sinnen har anpassat sig till detta.

Det blev även en viss förändring i grafiken, så nu är bloggens utseende förhoppningsvis någorlunda originellt. Den har testats med ett par webbläsare under både Windows och Linux och ser helt ok ut får mig iavsett webbläsare och operativsystem (även om det är en del mindre skillnader). Lämna gärna en kommentar om det ser konstigt ut på din skärm, eller om du vill säga något annat.

lördag, augusti 13, 2005

Det har blossat upp en del inlägg om privata sjukvårdsförsäkringar den senaste tiden, kanske framför allt hos HAX (1,2,3). Jag tycker att debatten är intressant, men jag har för egen del en lite annorlunda utgångspunkt. Detta kan bero på att jag helt saknar hemförsäkring och gärna hade ökat självrisken på min trafikförsäkring, eller skippat den helt (vilken jag inte ska ha längre då jag har sålt min bil). Jag har medvetet valt bort en hemförsäkring och skulle även välja bort en sjukförsäkring om jag skulle få det valet (möjligtvis med undantag för vissa dyra operationer). Skulle jag få för mig att börja pensionsspara så skulle jag själv ta hand om pengarna och sätta in dem på bankkontot eller i aktier eller liknande.

Jag hatar byråkrati (det enda som får mig mer upprörd är nog folk som på allvar tror på ett Hobbesianskt naturtillstånd) och anser att försäkringar är ett moraliskt förfall, där de värsta klåparna och fuskarna skor sig på alla andra, oavsett om det är statliga eller privata försäkringar, samtidigt som försäkringar gör att man blir mindre rädd om saker (ungefär som när man bara hyr något istället för att äga det). Jag vill ha mina egen buffert istället, och om det behövs förlita mig på släktingar eller frivillig välgörenhet.

Detta sagt så kan det faktiskt finnas tillfällen när staten bör tvinga människor/företag att ha försäkringar och det är när de utför riskfyllda handlingar där de rimligtvis inte kan ersätta andra som lider skada av ens riskfyllda handling genom ihopsparade pengar eller framtida straffarbete.

Så, efter ett långt sommaruppehåll med jobb, så är jag nu redo att så smått börja komma tillbaka till mitt gamla jag med en hel del mer eller mindre ointressant att skriva.

Jag funderar starkt på att byta namn till något som känns mer som jag nu (frukta inte nu jag är fortfarande nyliberal, men det känns lite som att förneka liberalismens storhet under 1700- och 1800-talen och att förringa de viktiga delar som man faktiskt delar med mer måttliga delar av liberalismen). Dessutom ser jag mig mer som filosof än lärare det nuvarande namnet till trots. Förslag välkomnas, de kan ju, om inte annat, iaf inspirera mig. Eventuellt så blir det även en designförändring och/eller egen domän.

Jag har också bokat en plats på Frihetsfrontens Sommarseminarium. Med lite övertalning kan jag kanske tänka mig att övervinna min rädsla föra att blotta mitt privatliv (som iofs är ganska ointressant, men vad ska jag säga, jag är paranoid...) och lägga ut en bild/beskrivning innan.

onsdag, juni 15, 2005

Som ni kanske har märkt, så har jag inte varit överdrivet flitig på att skriva den senaste tiden! Tyvärr kommer det förmodligen inte att bli bättre framöver, det är sommar och jag har lite annat att göra, men det kommer kanske att komma lite sporadiska inlägg då och då. Jag ska, om inte annat, svara på ett par musikfrågor inom kort tid...

onsdag, juni 01, 2005

Idag kom EUs dom angående Apotekets monopol, där det fastslås att Apoteket orättfärdigt har gynnast svenska läkemedel. Åsikterna verkar gå isär om detta skulle innebära slutet på Apotekets monopol eller ej! Vi får väl se...

En sak som jag kom att tänka på i samband med den historien är hur lätt vi anpassar vår världsbild enligt hur dagens samhälle ser ut. Detta är självklart ett jätteproblem för oss som drömmer om att göra stora förändringar (även om vi bör ta det sakta, så att det inte blir alltför olikt en tebjudning). Det sista privata apoteket försvann från Sverige 1970, innan dess var privata apotek en normal förekomst och, har jag för mig, normen. Om vi skulle sälja receptfria läkemedel i livsmedelsbutiker, så skulle även det snart bli norm, och det skulle förmodligen bli ganska svårt att försöka få folk att gå tillbaka till hur det var innan. En liknande värdeförskjutning kan vi se kring friskolor, iom att vi nu har friskolor och föräldrar ser att det inte är något hemskt, utan att det fugerar på samma sätt som kommunala skolor (fast bättre) så blir det svårare att kritisera dem.

Via Mickey J. Barczyk hittade jag en intressant artikel om 3G-utbyggnaden.

Tja, vad ska jag säga, så går det när politikerna tror sig veta bäst! Om vi hade struntat i den löjliga regeln om kvasi-monopol på 3G-nätet (och GSM-nätet) och istället låta alla som ersätter markägaren och lovar att hålla sig inom ett visst frekvensområde få bygga 3G-master om de vill och teckna samarbetsavtal med vilka andra operatörer som helst, så hade vi förmodligen fått se mer konkurrens och bättre använda pengar i samband med utbyggnaden till nya nät.

måndag, maj 30, 2005

Nu är det klart, Frankrike har röstat nej till EUs konstitution. Jag har ännu inte orkat sätta mig in i om den suger helt eller är tillräckligt bra för att jag ska kunna acceptera den, även om vad jag förmodligen är emot om jag skulle lita på vad jag har hört och läst om den.

Nu ska det inte handla om EU-konstitutionen utan om folkomröstningar i allmänhet. Fredrik har skapat en speciell blogg mot folkomröstningar. I just den här frågan håller jag dock inte alls med honom. Jag gillar folkomröstningar och tycker att vi ska betydligt fler sådana och ska här förklara varför!

I vanliga val så får man kompromissa och blir tvungen att antingen rösta på det minst dåliga alternativet eller slänga bort sin röst. I folkomröstningar har man ett mer direkt inflytande genom att kunna säga ja eller nej till en speciell fråga.

Min utgångspunkt är att när vi röstar så ger vi ett visst stöd för politikerna att syssla med de vardagliga uppgifterna. Det är dock långt ifrån säkert att viktiga frågor som sedan kommer upp till omröstning eller ens fanns med i partiprogrammet vid det senaste valet. Det är rimligt att anta att inte alla som röstar med ett parti, stödjer partiets linje i en speciell fråga. Ju viktigare en fråga är, desto viktigare att folket får säga sin mening direkt, så att man inte lagstiftar mot majoritetens önskan. Detta gäller naturligtvis alla nivåer, och inte bara riksdagsbeslut, ett bra föredöme vore Schweiz.

Jag tror att en stor förklaring till vår skillnad i synsätt är Fredriks underrubrik "Mot folkomröstningar -för ansvarstagande politiker". Jag kanske övertolkar detta, men för mig lyser det en attityd av att politikerna finns där för att styra landet och ta ansvar och axla manteln som statsbyggare, vilket jag då kontrar mot min syn på att politikerna bör stå under folket och i princip vara folkets verktyg.