Sökandet efter en gnutta civilisation!

fredag, november 19, 2004

Kampen mot droger

Jinge skrev:
Idag nämns i Ekot och SvD att Afghanistan nu återtagit sin position som världens ledande heroinexportör. Försäljningen beräknas idag ge 19,3 miljarder i inkomst vilket i gatulangningsledet betyder minst hundra gånger det beloppet. Pengar som på olika sätt ska införskaffas av missbrukarna.
Analogt med detta så ökar kriminaliteten och fler och fler människor utsätts för brott.
Hade världen via FN kunnat enas om hur man ska möta detta hot så skulle man med rätt så enkla medel sätta “P” för produktion av Heroin och andra droger. Men så sker inte. Är det fler grupper än Talibaner som tjänar på det?

Jag håller inte med om att det skulle vara enkelt att sätta P för drogproduktionen.

Först så måste man kolla på vem som odlar drogerna. Normalt sett så är det bönder som finner det betydligt mer lönsamt att odla droger än andra grödor. När USA i mitten av 1980-talet var inne i Peru och försökte bränna upp drogfälten, så tog bönderna och gick med i en maoistisk gerilla, som bedrev ett Vietnam-inspirerat krig mot amerikanerna. Då en stor del av befolkningen var direkt eller indirekt inblandad i droghandeln (upp mot 20 miljoner) så var kriget mot drogerna inte särskilt populärt där, vilket gjorde att amerikanerna blev väldigt begränsade i sin kamp, innan de 1993 gav helt gav upp kampen.

I grannlandet Colombia har ett av världens grymmaste inbördeskrig rasat som värst under 1989-1990. Den ena sidan bestod av regeringen med stod från USA. Den andra av den största maffiabossen (också en av världens grymmaste människor) Pablo Escobar och hans mannar. Resultatet var att en massa människor (inklusive flera presidentkandidater) mördades, och att regeringen i princip gav upp under andra halvan av 1990, då Escobar gick med på att placeras i "fängelse" (lyxhotell skulle förmodligen komma ganska nära sanningen), varefter han rymde då regeringen ville förflytta honom och fortsatte kriget tills 1994 då han dog. När kriget slutligen var över tog en ny maffia över verksamheten och allt övergick till att vara som innan kriget.

En annan sak att komma ihåg är att i princip alla officiella personer i u-länder med mycket narkotikaverksamhet är mutade. Filmen "Traffic" beskriver bra meningslösheten i kampen mot narkotikan.

Med allt denna kunskap, så skulle USA förmodligen få betydligt större problem och fiendskap än vad de har idag. I bästa fall skulle droghandeln kanske flytta till ett annat land istället. Dessutom skulle USA i ännu högre grad än idag behöva samarbeta med olämpliga regeringar som kan bli framtida fiender.

Det finns bara ett rimligt sätt att slå till mot maffian och brottsligheten, och det är att legalisera alla droger, så att priserna minskar och maffians inkomster sinar och det blir mindre intressant att odla droger och folk som är beroende inte måste stjäla i så hög grad och kanske tom kunna behålla sina jobb.

En bra bok om drogförbudets baksida är Mike Gray: Drug Crazy (Se Amazon eller LFB).

Bloggmusik:
Webbradio: Go FM ** No Rules! We just play stuff!
Def Leppard: Photograph

  • Han skriver åxå:

    Det nyliberala flumsnacket om att släppa narkotikan fri bottnar helt enkelt i en brist på intellektuell förmåga. Man vet inte vad de tunga drogerna innebär, eller också har man inte kapacitet nog att föreställa sig effekten.

    Det är ungefär samma sak som att hävda att alla alkoholister borde få fri sprit hemkörd en gång om dagen i avvaktan på att de själva kan ta sig i kragen och ändra på sitt liv.

    Personligen anser jag att nyliberalerna bör fortsätta sina värv som djurpratare och att de ska ta det lite lugnare med att röka den skit de tycks röka.

    Å de eju sant..

    By Anonymous Anonym, at 2:38 em