Sökandet efter en gnutta civilisation!

torsdag, december 09, 2004

Är livet alltid värt kostnaden???

Jag ska här skissa lite på något som sällan diskuteras öppet i dagens samhälle, och som kan verka ganska provokativt, så att lättirriterade (speciellt religiösa) människor varnas!

Jag ska ge ett exempel:
Säg att du vet att du kommer att leva ett ganska friskt liv fram tills du blir 80 år då du utvecklar Alzheimers och kommer att spendera resterande 10 år av livet på ett hem och få gradvis sämre minne. För det första är dessa tio år ens värda att leva, eller har ett liv i glömska ett egenvärde? Anta nu att det kostar 500 000 kr att leva de sista tio åren på ett hem. Är det värt det, eller hade det varit ett bättre val att använda de pengarna tidigare under livet när du kanske hade kunnat få mer för dem, eller ge dem i arv?

Idag utnyttjar vi en ganska stor del av våra totala sjukvårdskostnader och liknande när vi är äldre och skröpliga. Det har funnits lite debatt kring huruvida frivillig dödshjälp ska få förekomma eller ej. Däremot så har jag inte sett någon debatt om det verkligen är det bästa att lägga så mycket pengar på ens sjukvård i äldre dagar. Det verkar som om det finns ett tabu om att ta in ekonomiska resonemang när det gäller ens liv. Dessutom verkar det finnas en överdriven dödsskräck och sorg (enligt mig). Förmodligen hänger dessa saker ihop. Det verkar liksom finnas en föreställning om att livet i sig alltid ska vara bättre än döden och att alla alternativa synsätt döms ut. Jag delar inte denna syn och skulle hellre ha 500 000 kr att spendera innan jag blev gammal eller ge bort dem till mina barn om jag nån dag får några. Detta för att jag anser mig få ut mer av livet på detta sättet. Tio år med Alzheimers känns liksom inte som om det ger så mycket för mig. Observera att jag inte dömer någon om de hellre skulle vilja leva tio år med Alzheimers, jag tänker inte hindra er.

Är jag ensam om detta????

  • Du är absolut inte ensam! Du skriver alltid bra saker men det här var så bra att jag känner mig tvungen att kommentera. Jag har försökt lägga upp samma resonemang för vänner och bekanta men folk tänker inte logiskt när det kommer till döden.

    Jag håller helt klart med ditt resonemang. Komikern Denis Leary skojade om rökning och motargumenterade alla "ifall du slutar nu sparar du tio år av ditt liv"-argument med att konstatera att det är dom tio sista åren, åren i vuxenblöja på vårdhem man sparar. Och på sätt och vis håller jag med. När jag dör vill jag att det går undan, inget långdraget lidande.

    Fortsätt ta upp tabun. Klarar dom inte att granskas är dom inget att ha.

    mvh / Hannu

    By Anonymous Anonym, at 2:19 fm  

  • Jag respekterar dina åsikter men håller i det här fallet inte med dig.

    Oavsett kostnad och oavsett vilket avslut en människa får så måste ju ditt resonemang bygga på aktiv dödshjälp, eller? Gör det så är jag inte med dig i resonemanget i alla fall. För varken du eller jag vet vad som pågår inom svårt sjuka människor. En människa med Alzheimers kanske lever ett väldigt rikt inre liv, sådant vet vi ingenting om och kommer aldrig att veta. Bara det räcker för mig att låta livet ha sin naturliga gång utan aktiv dödshjälp som avslut för ett liv.

    Mvh Jerry
    http://jerryolsson.se

    By Anonymous Anonym, at 8:22 fm  

  • Hannu: Tack!

    Jerry: Givetvis vet jag inte hur det är att ha Alzheimers, men alla våra val är en chansning. Jag vet inte i förväg vilket slags liv jag blir lyckligast av, bara att jag inte tror att ett längre liv automatiskt blir lyckligare än ett kortare.

    By Blogger Erik, at 10:28 fm  

  • Jag håller också med. Den dödsrädsla som präglar vårt samhälle är i längden inte hälsosam, inte bara för att det ger människor så mycket ångest när de lever utan också för att det, som du säger, ägnas så mycket resurser åt att hålla livet på människor.

    /Jöns
    http://nutiden.typepad.com

    By Anonymous Anonym, at 3:39 em