Sökandet efter en gnutta civilisation!

tisdag, februari 01, 2005

Fusk och moral!

Idag var det del två (av fyra) av Uppdrag Gransknings reportage om bidragsfusk. Jag har tidigare skrivit om del 1.

Det har också blåst kring den socialdemokratiska riksdagsledamoten Ola Rask den senaste tiden (ifall du har missat det, så har Jerry en bra sammanfattning). I slutet av detta inlägget planerar jag att knyta ihop de två händelserna.

Jag vet inte riktigt varför, men jag blir riktigt förbannad på alla som lurar till sig en massa pengar från sina medmänniskor, oavsett om det är genom statliga bidrag, bluffakturor eller genom ideella föreningar. Det är väl någon "primitiv" moral om att göra rätt för sig och vara ärlig.

Jag blev ärligt talat väldigt förvånad att staten har så dålig kontroll. Jag skyr byråkratiska ställen som pesten, och vet knappt hur det går till när man tar kontakt med arbetsförmedlingen, socialkassan eller försäkringskassan eller vilka regler som gäller (förutom lite tredjehandsinformation som man hör ibland), och skulle iaf ha gissat att de samkörde register med varandra och med skatteverket och så. Man är ju nästan inte alls övervakad.

Det är verkligen bra att Uppdrag Granskning tar tag och visar upp fusket, även om man naturligtvis ska tänka på att enstaka fall inte säger något om hur vanligt det är, utan det kan vara både fler och färre än vad man tror.

Nu ska jag knyta ihop säcken:
Både granskningen om bidragsfusket och Ola Rask illustrerar en viktig sak. Nämligen att vi har ett samhälle där den ena handen inte vet vad den andra gör. Idag har vi mängder av olika bidrag uppdelade på olika myndigheter, och en massa konstiga regler om vad man kan dra ifrån i skatten (t.ex. körersättning, där det är väldigt svårt att kolla om någon uppger rätt siffra) och hur myndigheterna ska behandla egenföretagare (som hur mycket de ska ha i ersättnign om de blir sjuka). Allt detta gör det svårt för enskilda medborgare att få begrepp om allt som sker och vad som gäller. Varför inte ha en myndighet som har hand om skatt och bidrag, istället för fyra eller fem eller vad det nu är, med ett gemensamt kontor? Varför inte ta bort en massa regler för vad man får dra av i skatten? Varför inte helt enkelt göra det enklare och mer transparant?

Och vad gör nu oppositionen, i Uppdrag Granskning representerad av en moderat vars namn jag inte kommer ihåg (jag suger när det gäller att komma ihåg namn, jag vet!), pratade om att sänka bidragsnivåerna för att öka motivationerna till att arbeta (jag är tveksam till om hans förslag skulle göra någon större skillnad) och att börja prata om mer kontroll. Vill vanliga medborgare verkligen ha den här sortens detaljregleringar och byråkratiska krånglighet. Jag tvivlar starkt och tror att oppositionen skulle vinna en hel del på att faktiskt vilja minska snårigheten och göra våra liv enklare. Eller påpeka att vi trots ett väldigt högt skattetryck och stort välfärdssystem låter de fattigaste, dvs uteliggarna, till ganska stor del lita på privata välgörenhetsbidrag (tex Stadsmissionen) och tiggeri. Eller ifrågasätta om staten verkligen tar från de fattiga för att ge till de rika, eller tvärtom.

Bloggmusik:
R.E.M.: Leaving New York