Sökandet efter en gnutta civilisation!

måndag, augusti 29, 2005

Det finns en fråga som, vad jag vet, aldrig har varit uppe för debatt i media, nämligen den om polygami. Enligt liberala principer bör det vara tillåtet (det är de inblandades egen ensak då det inte skadar utomstående). Enligt lagen är dock polygami förbjudet. Hur kommer det sig att polygami aldrig diskuteras (utan bara förutsätts vara något primitivt och ont patriarkalt påfund)?? Är det för att det är för kontroversiellt, eller att ingen egentlgien skulle bry sig om ifall det var lagligt eller ej, eller kanske att det är bara är konstiga typer som jag som är intresserade av frågan???

Som en del av er vet pågår det en frivillig åsiktsregistrering i bloggvärlden. Resultatet kan ses här.

Det hela bygger på det helt ok testet Political Compass. Vissa av frågorna är ganska dumt ställda och testet är nog lite vinklat åt vänster, men inte mer än att det är ganska kul.

En sak som slår mig när jag kollar igenom resultatet är att alla utom två (eller tre beroende på hur du räknar gränsfall) befinner sig på den sidan som strävar efter social frihet, vilket naturligtvis är väldigt positivt. Jag har också två skilda teorier till varför det är så, och sen kan ni få döma vilken teori som känns mest rimlig.

  1. Den första teorin är att de flesta svenskar har en förhållandevis avspännd syn på sexuell avvikelse och förhållandevis sekulariserade och har en moderat syn på straff och att bilden därför blir skev då det största hotet mot social frihet snarare kommer från människor som vill styra andras liv för "deras eget bästa".
  2. Den andra teorin går ut på att bloggare är mer individualistiska än befolkningen i allmänhet och därmed för mer social frihet än befolkningen i allmänhet. Helt enkelt att du bloggar är decentraliserade verktyg där man själv får bestämma och utforma det hela som man själv vill, så blir det mer lockande för de som ser sig själva som individualistiska.
Verkar det vara vettiga teorier???

lördag, augusti 27, 2005

Under den senaste tiden har det mer och mer kännts som om jag har en dualistisk natur, en idealistisk sida som är intresserad av en nättväktarstat och ett filosofiskt resonemang utan logiska brister, samt en pragmatisk sida som är desperat efter någon form av hyffsad förbättring. Är det detta som det syftas på när man pratar om att bli äldre och klokare....

fredag, augusti 26, 2005

En av de mer förnuftiga socialister som faktiskt finns, Magnus Ljungkvist, skrev ett inlägg med en intressant liknelse igår. Jag skrev en kort kommentar som svar, men känner att jag vill utveckla det hela och även tala lite bredare om ämnet.

Magnus inledande poäng var att "[s]kyddsnätet gör lindansaren tryggare och tillåter honom att göra mer våghalsiga framträdanden på sin lina", och det hela gick ut på att kritisera Reinfeldt för att han ville göra maskorna större i skyddsnätet.

Det förtjänade givetvis en kommentar i samma stil, men jag är så nöjd med formuleringen att jag tar och återanvänder den nu:
Ditt system funkar säkert utmärkt för den första lindansaren som presterar bättre när han vet att det finns ett skyddsnät under. Men vad har du emot den andra lindansaren som får en otrolig extrakick av att gå på lina utan skyddsnät, och som gillar hur det kittlar publikens nerver lite extra. Varför vill du (och nästan alla andra) hindra den andre lindansaren från att verkligen kunna leva livet???

Varpå jag fick som svar:
Nädå, vill man inte komma i åtnjutande av A-kassa för att man får en kick av det är det bara att inte betala a-kasseavgiften. Svårare än så är det inte.

Men nej, riktigt så enkelt är det faktiskt inte. Att välja om man ska betala a-kaseavgiften eller inte är ungefär som att få välja om nätet ska sitta en eller två meter ner. För det första täcks a-kassan till största delen av statliga medel och för det andra så är det bara delen över grundnivån som man kan påverka (se tex susning om a-kassa). Man kan iofs givetvis låta bli att hämta ut a-kassan, men man är tvungen att betala för själva systemet (genom skatter/"arbetsgivaravgifter") oavsett om man vill utnyttja det eller ej.

Det som jag dock slogs mest av var att de flesta andra kommentarerna handlade om vilken nivå som ersättningen skulle ligga på, och om en nivån på ersättningen (inom rimliga nivåer) påverkade folks vilja till att arbeta eller ej.

Den första frågan om nivån på a-kassan är, från min synvinkel, att vara och spela på sossarnas planhalva. Det är inte statens upgift att tvångsförsäkra medborgarna, speciellt inte om man gör det på ungefär samma sätt som privata företag skulle göra!!!

Jag vill nu passa på och ta upp ett par punkter på hur det ska tolkas och framför allt hur det inte ska tolkas:
  1. Jag har inget emot att andra skaffar sig a-kasseförsäkringar, jag tänker inte hindra er och även om jag själv är skeptisk till försäkringar som sådana, så är det era liv och inte mitt. Jag vill inte hindra er från att teckna försäkringar. Ni har alltså fortfarande en "rätt till god ersättning och trygghet när [ni] blir arbetslösa", fast det är inte längre en skyldighet.
  2. Om ni skulle känna er tryggare av att staten stod för försäkringarna än om det var ett privat företag, så återigen jag har inget större emot att staten driver frivilliga försäkringar (så länge som de konkurrerar på lika villkor med privata bolag).
  3. Observera också att vi nu pratar om försäkringsbiten, och att a-kassan inte är det sista skyddsnätet, vi har också socialbidraget, vilket (även om jag i mina drömmar även vill avskaffa det) är mer legitimt än a-kassan, då det inte grundar sig direkt på en försäkringsmodell och den förmodligen är svårare att ersättas av privata försäkringar.
  4. Jag är inte ond och har ingen önskan av att folk ska vara fattiga (tvärtom) eller dö.
  5. Självklart ska den här sortens reformer åtföljas av en skattesänkning motsvarande statens kostnader för a-kassan, så att man har lite extra pengar att spara ihop eller lägga på en privat försäkring.
  6. Det handlar helt enkelt att tro att folk är kapabla att själv kunna välja vad de pengar, som idag hamnar hos a-kassan, bör spenderas på.
Dessutom ska det kanske tilläggas att det absolut bästa sättet att få trygghet är att arbetsmarknaden och för den viktiga lagar är utformad som sådan att så många av de sysslor som folk vill ha gjorda också blir gjorda (för det finns en aldrig sinande källa av arbeten som skulle behövas göras). För mig innebär det främst låga skatter, mindre byråkrati och mindre statlig inblandning i företagen (fast det är ett eget ämne).

Nu till den andra klagan, och här får Magnus faktiskt in en bra poäng:
Men lönen är inte viktig för lusten att arbeta. Lusten att skapa, viljan att göra något med sitt liv skapas inte varje månad när lönekuvertet dimper ner. Men jag vet att borgerliga sympatisörer har svårt att tro på människans skaparkraft och skaparglädje utan tror att den behöver tvingas fram hos de lata massorna. Hos alla utom de själva förstås.

Häri ligger en fundamental skillnad i synsätt på människan och samhället. Högern tror att människan måste tvingas till arbete med piskor, vänstern litar till människans inneboende vilja att skapa och bidra. Eller som det så vackert hette i socialdemokraternas partiprogram. Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång.

Jag tror att det stämmer, iaf till en viss del. Det är problemet med att högern försöker ta över det socialdemokratiska systemet istället för att prata mer om frihet och frivillighet. Problemet handlar inte om folk fuskar eller ej, utan om att trycka ner oss alla i samma mapp och låta politikernas prioriteringara gälla för oss alla. Om politikerna inte tvingar alla att vara med i a-kassan så kommer det hela att bli en icke-fråga, de som tycker att a-kassan är för slapp med fuskare kan välja en annan försäkring, liksom de som anser att arbetslöshetsförsäkringen ska täcka en mer aktiv hjälp för att få ett nytt jobb. Helt enkelt försäkringar som är mer anpassade till vad man efterfrågar, som högre eller lägre ersättningsnivåer.

Så för att sammanfatta valen så som jag har målat upp hur det enkelt skulle kunna bli så mycket lättare och friare:
  1. Ni som tycker att staten gör ett bra jobb med a-kassan, tecknar istället en frivillig arbetslöshetsförsäkring med staten.
  2. Ni som inte gillar villkoren försöker få staten att även skapa alternativa försäkringar eller letar upp ett företag som har en bättre försäkringsdeal.
  3. Ni som inte vill ha en försäkring slipper.
  4. Och vi som enkelt vill kunna hitta ett nytt jobb vid arbetslöshet börjar planera för att flytta utomlands..

torsdag, augusti 25, 2005

Tråkigt nog för både er och mig så är jag just nu inne i en period, när jag inte riktigt kan komma på något intressant att skriva, mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska berätta om, men ni ska iaf få ett länktips:

Moder Theresa och välfärdsstaten, veckans krönika i Smedjan av Mattias Svensson.

onsdag, augusti 24, 2005

Någon som har ett bra tips på vad man kan göra när Partition Magic har fuckat up delar av ens hårddisk? Jag skulle göra Linux-partitionen större och Windows-partitionen mindre och nu kommer jag inte åt Linux-partitionen.

tisdag, augusti 23, 2005

Jag har precis upptäckt att tidernas kanske viktigaste och mest övertydliga ekonomiska lektion finns ute på nätet:

Frédéric Bastiat: What Is Seen and What Is Not Seen

Har du av någon anledning missat denna fantastiska text, så har du en underbar tid framför dig, om du gör som jag säger och läser igenom den. Sen kommer du att ha ett bra skydd mot de som påstår att destruktion gynnar ekonomin, eller att politikerna skapar jobb, eller massor av liknande fördomar som flödar överallt i mainstream-Sverige.

Lyssnar på: en samlingsskiva med The Doors!

onsdag, augusti 17, 2005

Det finns en sak som genast slog mig nu när jag återigen började lägga en hel del tid på att läsa andras bloggar, nämligen hur lätt det är att skriva samma sak som alla andra (inom ens läger) redan har skrivit om. Händer det något speciellt så måste nästan alla kommentera saken och man kan redan på förhand göra en ganska bra gissning på vilken sida folk har tagit (jag läser mest ganska politiska bloggar vilket givetvis påverkar mitt urval och gör det snedfördelat). Skriv om något eget istället!

Och så vidare över till en annan flocktendens, som jag tror har varit förhållandevis tydlig i sommar, nämligen att det är kvällstidningarna som verkar avgöra om en person är skyldig eller ej. Drevet går! Det blir snack om att domstolarna bör få döma folk på lösare grunder eller att vittnena var mutade. Som om allt vett och intresse för rättssäkerhet försvinner när man litar lite väl mycket på kvällstidningarna. Fast det verkar bara vara i Sverige som domstolarna ska döma på lösare grunder, nr det gäller svenskar som misstänks för brott i utlandet, så är de självfallet alltid oskyldiga och utsatta för ett korrumpt och icke-fungerande rättsväsende.

Då är det klart. Bloggen har fått ett nytt namn. Som ni kan se så heter den nu Sökandet efter en gnutta civilisation! och alla ni som länkar till mig får gärna se till att uppdatera namnet. Anledningen till namnet är att det ibland känns som om vi fortfarande är stenåldersmänniskor, som på något sätt fått tag på grymt kraftiga verktyg utan att våra sinnen har anpassat sig till detta.

Det blev även en viss förändring i grafiken, så nu är bloggens utseende förhoppningsvis någorlunda originellt. Den har testats med ett par webbläsare under både Windows och Linux och ser helt ok ut får mig iavsett webbläsare och operativsystem (även om det är en del mindre skillnader). Lämna gärna en kommentar om det ser konstigt ut på din skärm, eller om du vill säga något annat.

lördag, augusti 13, 2005

Det har blossat upp en del inlägg om privata sjukvårdsförsäkringar den senaste tiden, kanske framför allt hos HAX (1,2,3). Jag tycker att debatten är intressant, men jag har för egen del en lite annorlunda utgångspunkt. Detta kan bero på att jag helt saknar hemförsäkring och gärna hade ökat självrisken på min trafikförsäkring, eller skippat den helt (vilken jag inte ska ha längre då jag har sålt min bil). Jag har medvetet valt bort en hemförsäkring och skulle även välja bort en sjukförsäkring om jag skulle få det valet (möjligtvis med undantag för vissa dyra operationer). Skulle jag få för mig att börja pensionsspara så skulle jag själv ta hand om pengarna och sätta in dem på bankkontot eller i aktier eller liknande.

Jag hatar byråkrati (det enda som får mig mer upprörd är nog folk som på allvar tror på ett Hobbesianskt naturtillstånd) och anser att försäkringar är ett moraliskt förfall, där de värsta klåparna och fuskarna skor sig på alla andra, oavsett om det är statliga eller privata försäkringar, samtidigt som försäkringar gör att man blir mindre rädd om saker (ungefär som när man bara hyr något istället för att äga det). Jag vill ha mina egen buffert istället, och om det behövs förlita mig på släktingar eller frivillig välgörenhet.

Detta sagt så kan det faktiskt finnas tillfällen när staten bör tvinga människor/företag att ha försäkringar och det är när de utför riskfyllda handlingar där de rimligtvis inte kan ersätta andra som lider skada av ens riskfyllda handling genom ihopsparade pengar eller framtida straffarbete.

Så, efter ett långt sommaruppehåll med jobb, så är jag nu redo att så smått börja komma tillbaka till mitt gamla jag med en hel del mer eller mindre ointressant att skriva.

Jag funderar starkt på att byta namn till något som känns mer som jag nu (frukta inte nu jag är fortfarande nyliberal, men det känns lite som att förneka liberalismens storhet under 1700- och 1800-talen och att förringa de viktiga delar som man faktiskt delar med mer måttliga delar av liberalismen). Dessutom ser jag mig mer som filosof än lärare det nuvarande namnet till trots. Förslag välkomnas, de kan ju, om inte annat, iaf inspirera mig. Eventuellt så blir det även en designförändring och/eller egen domän.

Jag har också bokat en plats på Frihetsfrontens Sommarseminarium. Med lite övertalning kan jag kanske tänka mig att övervinna min rädsla föra att blotta mitt privatliv (som iofs är ganska ointressant, men vad ska jag säga, jag är paranoid...) och lägga ut en bild/beskrivning innan.